för varje dag som går så frågar jag mig själv varför jag ens anstränger mig. varför envisas jag med att vara snäll och offra min tid när det uppenbarligen inte har nån betydelse? jag får ändå ingenting tillbaka. jag ville verkligen tro att jag kanske, möjligen, om jag har tur, betydde mer än så. obviously not. kanske ska jag gå tillbaka till att bara vara jämnställd, +-0 liksom, och se om det uppmärksammas? då kommer man bergis få skit för det. vet inte riktigt hur jag ska beté mig om jag ska vara ärlig. 

har kört gymmet idag. hårt. det går bra! synd bara att dom där kilona inte bara kan trilla av nununu. jag vill verkligen det. jag klarar inte av att inte kunna se resultat på en gång. jag vet att jag är duktig som verkligen kämpar, men vafan, rappa på lite! 

tja'rå!