Jag vet inte hur många gånger jag har gett den här bloggen en ny chans. Betydligt fler chanser än vad de flesta förtjänar. Men det är ju faktiskt inte bloggen som sviker mig, utan det är ju jag som sviker bloggen. Så om man nu ser på saken det på det sättet så finns det väl inga gränser för hur många chanser den bör få. Jag skriver att jag ska försöka att uppdatera oftare och lika snabbt så glömmer jag bort den. Jag kommer liksom aldrig in i rutinen att skriva, vilket dock är något jag borde göra eftersom jag vet att jag mår bra av att skriva. Men jag antar att precis som livets dagar går upp och ner så gör väl även bloggandet det. Vissa dagar är bra, andra inte.

 

Förut var jag rätt ohämmad när det kom till att skriva om saker. Jag skrev oavsett vilket humör jag var på och jag var inte rädd för att berätta vem eller vad som fick mig på det humöret. Även om jag fortfarande är rätt ohämmad som person så känner jag kanske att det är vissa saker man bör hålla för sig själv. Allt hör inte hemma på nätet. Jag minns inte senast jag bloggade, men jag vill ändå tro att jag har mognat en del sen dess så det kanske har med det att göra. Man är kanske mer medveten om att man ska kunna leva med det man lägger ut, för när det väl är ute på nätet så är det näst intill omöjligt att bli av med. Det är så jag tänker när jag tatuerar mig också, att det ska vara något jag kan stå för resten av livet.

 

Så ja, det här får alltså bli ett nytt försök att komma igång med bloggandet. Jag har för tillfället rätt många järn i elden och de kommande månaderna kommer förhoppningsvis avgöra vilken riktning jag ska välja. Så det kanske blir det jag skriver om, eller inte, det visar sig. Vill inte gå in på några detaljer innan jag vet mer, men det kommer.

 

Jag vet inte ens om någon kommer läsa min jävla sörja, men det är inte det som är det väsentliga för mig. Jag skriver för att få utlopp för mina känslor, ungefär som att prata med en terapeut, fast ändå inte. Jag skriver om det jag känner för att skriva om för stunden. Sen om någon vill läsa eller inte spelar mig ingen större roll. Men om någon vill det så är de välkomna!

 

På återseende, eller inte!