livet är skört och värdefullt. kom ihåg det! en människa ska inte behöva dö för att man ska inse det. ♥

nu är det darrigt här. sitter och försöker fokusera på annat, men det är väldigt svårt. att inte veta bryter ner. jag brukar inte känna behov av att ha ständig kontroll men just nu vill jag kontrollera allt. men jag kan inte. och inget vet jag heller. det är bara att vänta, på ett svar. väntan är outhärdligt lång. det tålamod som jag vanligtvis har tycks ha försvunnit. 

det känns precis som att nån vill reta gallfeber på mig. en irriterande känsla som om nån står och petar på mig med en pinne hela tiden. när jag zappar bland kanalerna så känns sjukhus-serierna oändliga. sjukdom och operationssalar vart jag än vänder mig. nu stänger jag av tv:n, och drar. jag vet inte vart, men nånstans där det inte finns ett sjukhus. 

tja'rå!

I'm on the right track baby, I was born this way. 

tjaa, om man ändå kunde leva efter den låten. är man någonsin nöjd med det man har eller är det av människans natur att bara vilja ha sånt vi inte kan få? nu säger inte jag att det jag vill ha inte kan nås, det kan det mycket väl, men det finns så mycket annat. är man smal vill man vara kurvig, har man rakt hår vill man ha lockigt. allt är relativt och det mesta går att ordna. vissa får det serverat, andra får slita för det dom vill ha. alla har vi olika förutsättningar för att lyckas. vi borde försöka att inte haka upp oss på småsaker. men jag vet, det är lättare sagt än gjort. 

idag har jag varit duktig igen. jag har beställt tårta till imorn för då fyller världens bästa mamma år! ♥ säg grattis. jag har även varit och handlat medlen till en aningen hälsosammare livsstil. insåg imorse att min kyl består till stor del av skit. inte bokstavligt talat då men ni fattar. så lite gott och nyttigt blev det!

så från och med imorn så blir det a-fil med skivad banan och kanel till frukost. jag har nämligen hört att kanel ökar förbränningen och dessutom bidrar det till välmåendet. sen är det ju rätt gott också. :)

såhär ska blåbär se ut! 

nu ska jag duscha.

tja'rå!

livet är verkligen en gåva. man vet aldrig när den gåvan tas ifrån en, när livet tar slut. därför ska man leva varje dag som om den vore den sista i livet. ibland sker saker som inte borde ske. och när den fruktansvärda olyckan inträffar så är den ens omgivning som är det viktigaste. det är omgivningen som fångar upp en när man faller, som tröstar en när man är ledsen, eller bara finns där och stöttar en när det är svårt och man vill gråta ut allt det onda. vi har inte varit bästa vänner sen mellan/högstadiet, men jag hoppas att du vet att jag finns här som en vän än idag, om du behöver mig. mina tankar är hos dig och din familj. jag hoppas ni finner tröst och styrka i varandra genom det här, även om hjärtat kanske aldrig läker helt efter en sån här tragedi. jag tänker på dig!
_______________________________________________________________________________________ 

igår bestämde jag mig för att ta tag i mina problem en gång för alla. med ett underbart väder och spring i benen så gav jag mig ut på en powerwalk som tog mig ända till Torshälla. dessvärre insåg jag när jag kom fram att den promenad som för mig kändes som världens längsta bara hade tagit mig och stegräknaren till 8500 steg. envis som jag är så hade jag gett mig fan på att jag skulle få mina 10.000 steg. jag kunde bara inte sluta där, så efter att ha tagit en middagspaus hos farmor och farfar så blev det att ta sig in till stan igen och hem till mamma. när jag slutligen kom fram dit så var jag helt slut och hade lätt avverkat mina 10.000 steg. mina benhinnor var inte lika glada som jag över att ha presterat så bra, dom försökte snarare straffa mig för det. lite Siduro-salva framför en bra film så var det inte så farligt. 


var tvungen att stanna upp och njuta under min powerwalk. WOW!

det var allt för idag. 
tja'rå!

gårdagskvällen/natten blev minst sagt intressant. det började med förfest med 5 übertrevliga brudar, spel och massa goda drinkar. en taxi in till stan med en chaufför som hade psykiska problem. gratis inträde efter att nästan ha blivit nekad att komma in pga en oöppnad vodkaflaska i handbagaget. ;) grym musik och packat med folk, som en sardinburk. alltid en bra erfarenhet att veta hur det känns att vara i en sån. det var överfullt när vi kom in och då var det bara ytterligare 100 som skulle in på den lilla yta som vi brukar kalla Filial. säga vad man vill om detta, men Rebecca & Fiona vet hur man får en publik att bli fullkomligt galen och få ett dansgolv att gunga.

tror inte jag behöver säga mer än så för nu.

tja'rå!

okej, det är bara att konstatera: jag suger på att blogga. jag försöker hålla denna lilla blogg vid liv och det går väl sådär. den skulle behöva en rejäl boost. meeeeen, var sak har sin tid och jag fortsätter skylla på att jag håller mig sysselsatt med annat. jag begriper inte riktigt hur jag har lyckats få så mycket att göra. jag åker hemifrån tidigt och kommer hem sent. när jag inte jobbar gör jag nåt annat, men jag vet inte vad(?). ingen dag är den andra lik. jag antar att jag har fått min beskärda del av att bara sitta hemma och dröna, det gjorde jag ju ett antal år innan jag fick mitt nuvarande jobb. okej, nu ska jag inte låta som ett totalt misslyckande, jag har faktiskt jobbat innan också men inte alls så som jag gör nu. pendlingen från och till jobbet tar också upp en hel del tid som man kanske hellre skulle spendera på annat och andra, men vad gör man? a girl's gotta make a livin'. 

vad har hänt sen sist då? den frågan ställer jag varje gång jag bloggar och måste varje gång tänka efter ordentligt på svaret för jag kommer inte ihåg när jag bloggade sist och om det har hänt nåt som är värt att nämna. jag lär mig mer och mer vad det innebär att leva i nuet, det är svårt att fokusera annars. jag blir tokig när jag tänker tillbaka på saker, ångrar vad jag har gjort och funderar på vad jag kunde ha gjort bättre. fuck that! samma sak är det när jag tänker framåt. karriärsmässigt så har jag inte den blekaste...än. jag vill inte ha barn...än...på ett bra tag. det enda jag kan komma på är att jag vill resa och ha roligt och passa på att vara ung. för det är jag ju, även om det börjar kännas lite stressigt när det gäller att skaffa familj och hela den biten. men ändå, 24 är ingen ålder. bara för att alla i min omgivning poppar ungar som ett gäng kaniner, betyder det att jag måste tänka i dom banorna? nääh fan, kidsen får fan vänta... 

nuet var det. ikväll är det faktiskt en spontanis som står på schemat. såna gillar vi ju, ey? Martina och två kompisar till henne hade köpt förbiljetter till Rebecca & Fiona som ska spela på Filial ikväll. hon frågade om Annis och jag ville hänga på och det visade sig att vi ville det. tyvärr så är biljetterna slutsålda och nej, jag och Annis har inga. tur i oturen att man har kontakter genom sina underbara ♥ vänner som såg till att få oss uppskrivna på gästlistan. :) sååå, nu är tanken att jag ska fixa i ordning mig och hitta nåt att ha på mig. jag tänkte att det brukar kunna dra ut på tiden så det är lika bra att börja nu. 

så vi hörs av, på obestämd tid dock. ;)

tja'rå!