nu är det darrigt här. sitter och försöker fokusera på annat, men det är väldigt svårt. att inte veta bryter ner. jag brukar inte känna behov av att ha ständig kontroll men just nu vill jag kontrollera allt. men jag kan inte. och inget vet jag heller. det är bara att vänta, på ett svar. väntan är outhärdligt lång. det tålamod som jag vanligtvis har tycks ha försvunnit. 

det känns precis som att nån vill reta gallfeber på mig. en irriterande känsla som om nån står och petar på mig med en pinne hela tiden. när jag zappar bland kanalerna så känns sjukhus-serierna oändliga. sjukdom och operationssalar vart jag än vänder mig. nu stänger jag av tv:n, och drar. jag vet inte vart, men nånstans där det inte finns ett sjukhus. 

tja'rå!