I år tänker jag inte komma med något nyårslöfte. Jag är helt enkelt för kass som människa för att klara av det. Jag har inte självdisciplinen för det. Nu har jag visserligen bara gett mig själv nyårslöften 3 gånger tidigare, och samtliga gånger så har löftet varit att gå ner i vikt. 1/3 har jag klarat det, och då gjorde jag det med råge. Då gick jag från 73 kg till 58 kg. Jag kan om jag vill, jag har förutsättningarna och kunskapen om min kropp för att klara det. Jag vet precis vad jag ska göra och vad som funkar på min kropp, så nog fan kan jag alltid. Jag har bara ingen lust just nu. Det handlar om att prioritera. I år tänker jag inte ge mig själv det löftet, även om det är det jag vill och behöver innerst inne. Det får helt enkelt ta den tid det tar nu. Jag har insett att jag är på en plats i mitt liv just nu då leva gott och må gott är viktigare än att vara besatt av vikt. Så länge min pojkvän fortfarande vill ha mig och finner mig attraktiv så som jag är så orkar jag inte lägga ner en massa energi på det. Visst, jag trivs ju inte i mig själv, men jag känner heller inte för att avstå trevliga middagar med kära vänner och roliga utekvällar för att jag ska sitta hemma och banta. Visst kan jag välja ett nyttigare alternativ eller helt enkelt bara be om 150 gram kyckling/fisk när jag är ute och äter och vara allmänt besvärlig, men nej, ska jag gå ut så tänker jag inte sitta och räkna kalorier. Då ska jag äta och dricka det jag vill och jag ska njuta av det! Det andra får jag helt enkelt lägga på hyllan. Och infinner sig inspirationen och styrkan någon dag och jag känner att nu jävlar, ja, då kör jag helt enkelt. Jag vet att jag är långt ifrån ensam om att ständigt tänka på vikten och att bli påverkad av dagens alla sjuka ideal och denna konstanta vikthets. Jag tänker på det varje dag. Ja, varje dag. Varje gång jag kollar mig i spegeln och suckar över hur missnöjd och trött jag är på det jag ser. Men jag straffar bara mig själv, ingen annan bryr sig. Det är inte min vikt som gör mig till den jag är.

 

Fy fan vad torftigt och trist det här inlägget blev nu. Det här var inte alls vad jag skulle skriva om egentligen. Imorgon är det nyår, och då smäller det - bokstavligt talat. Jag och Per var och köpte något som såg ut att vara en stor trälåda med dynamit idag, men det är (vad vi har blivit informerade) fyrverkerier i lådan. Så det ska nog smälla på bra imorgon ute på Takthöjden! Sen har vi även varit på Tuna Park så Per fick köpa sin nyårs-kostym. Han kommer vara så förbannat het min man! Det är han alltid men imorgon kväll skulle det inte förvåna mig om han brann upp. G'DAEM! Jag hade tänkt ha ett riktigt fodral till klänning men det slutade istället med en hellång aftonklänning, för den tyckte Per var väldigt fin. Så han fick alltså välja min nyårs-outfit för i år, och det gör ju inget, för det är väl trots allt honom jag vill vara fin inför? Det är ju vad han tycker som räknas för mig. Så han fick välja, så får det bli! Och klänningen är verkligen jättefin, och tusen gånger bekvämare än alla andra små kroppskondomer jag har i garderoben. Då kanske man rent av kan känna sig både fin OCH bekväm detta nyår. Det är ju helt klart en bonus! :)

 

Nu ska jag ta en dusch, sen ska jag mysa ner mig i sängen till en bra film. Får se om karln kan slita sig från hockeyn eller om jag kör solo ikväll. Vilket som så är jag nöjd, för detta har varit en bra dag. Mycket tjaffs utrett och annat praktiskt uträttat. Så ja, god natt gott folk så hörs vi nästa år! Imorgon hinner jag inte skriva för då ska jag sminka 4 tjejer inklusive mig själv. Med andra ord så kommer jag ha händerna fulla, men det ska bli toppenkul!

 

Ha det så bra och på återséende!