I år tänker jag inte komma med något nyårslöfte. Jag är helt enkelt för kass som människa för att klara av det. Jag har inte självdisciplinen för det. Nu har jag visserligen bara gett mig själv nyårslöften 3 gånger tidigare, och samtliga gånger så har löftet varit att gå ner i vikt. 1/3 har jag klarat det, och då gjorde jag det med råge. Då gick jag från 73 kg till 58 kg. Jag kan om jag vill, jag har förutsättningarna och kunskapen om min kropp för att klara det. Jag vet precis vad jag ska göra och vad som funkar på min kropp, så nog fan kan jag alltid. Jag har bara ingen lust just nu. Det handlar om att prioritera. I år tänker jag inte ge mig själv det löftet, även om det är det jag vill och behöver innerst inne. Det får helt enkelt ta den tid det tar nu. Jag har insett att jag är på en plats i mitt liv just nu då leva gott och må gott är viktigare än att vara besatt av vikt. Så länge min pojkvän fortfarande vill ha mig och finner mig attraktiv så som jag är så orkar jag inte lägga ner en massa energi på det. Visst, jag trivs ju inte i mig själv, men jag känner heller inte för att avstå trevliga middagar med kära vänner och roliga utekvällar för att jag ska sitta hemma och banta. Visst kan jag välja ett nyttigare alternativ eller helt enkelt bara be om 150 gram kyckling/fisk när jag är ute och äter och vara allmänt besvärlig, men nej, ska jag gå ut så tänker jag inte sitta och räkna kalorier. Då ska jag äta och dricka det jag vill och jag ska njuta av det! Det andra får jag helt enkelt lägga på hyllan. Och infinner sig inspirationen och styrkan någon dag och jag känner att nu jävlar, ja, då kör jag helt enkelt. Jag vet att jag är långt ifrån ensam om att ständigt tänka på vikten och att bli påverkad av dagens alla sjuka ideal och denna konstanta vikthets. Jag tänker på det varje dag. Ja, varje dag. Varje gång jag kollar mig i spegeln och suckar över hur missnöjd och trött jag är på det jag ser. Men jag straffar bara mig själv, ingen annan bryr sig. Det är inte min vikt som gör mig till den jag är.

 

Fy fan vad torftigt och trist det här inlägget blev nu. Det här var inte alls vad jag skulle skriva om egentligen. Imorgon är det nyår, och då smäller det - bokstavligt talat. Jag och Per var och köpte något som såg ut att vara en stor trälåda med dynamit idag, men det är (vad vi har blivit informerade) fyrverkerier i lådan. Så det ska nog smälla på bra imorgon ute på Takthöjden! Sen har vi även varit på Tuna Park så Per fick köpa sin nyårs-kostym. Han kommer vara så förbannat het min man! Det är han alltid men imorgon kväll skulle det inte förvåna mig om han brann upp. G'DAEM! Jag hade tänkt ha ett riktigt fodral till klänning men det slutade istället med en hellång aftonklänning, för den tyckte Per var väldigt fin. Så han fick alltså välja min nyårs-outfit för i år, och det gör ju inget, för det är väl trots allt honom jag vill vara fin inför? Det är ju vad han tycker som räknas för mig. Så han fick välja, så får det bli! Och klänningen är verkligen jättefin, och tusen gånger bekvämare än alla andra små kroppskondomer jag har i garderoben. Då kanske man rent av kan känna sig både fin OCH bekväm detta nyår. Det är ju helt klart en bonus! :)

 

Nu ska jag ta en dusch, sen ska jag mysa ner mig i sängen till en bra film. Får se om karln kan slita sig från hockeyn eller om jag kör solo ikväll. Vilket som så är jag nöjd, för detta har varit en bra dag. Mycket tjaffs utrett och annat praktiskt uträttat. Så ja, god natt gott folk så hörs vi nästa år! Imorgon hinner jag inte skriva för då ska jag sminka 4 tjejer inklusive mig själv. Med andra ord så kommer jag ha händerna fulla, men det ska bli toppenkul!

 

Ha det så bra och på återséende!

...Ja, det måste ju gå till mig, för jag slår tamejfan alla rekord i sämst när det kommer till att vårda min blogg. Hur många nystartar är jag uppe i nu t ex? Tror inte jag kan räkna så långt om jag ska vara ärlig. Nu ligger jag här i sängen, brevid min alldeles underbara pojkvän och sambo och lyssnar på hans (än så länge) små och söta snarkningar och blir glatt påmind om hur lyckligt lottad jag är som har funnit honom. Jag hoppas och är ganska så bombsäker på att det är ömsesidigt. Min självkänsla må vara kass på de flesta plan, men när det kommer till att älska en annan person så råkar jag veta att jag är rätt så jävla grym på det. Och ÄR grymt flickvänsmaterial. Jag är rätt säker på att han skulle instämma om det inte var för att han är iväg och jagar gnuer med John Blund just nu. 

 

Jag bara satt här och funderade, på allt och ingenting egentligen. Kollade facebook, lirade lite CastleVille (Ja, jag är fast. IGEN.) och kollade Instagram. Kom då på att jag inte hade en aning om hur min profil där ser ut. Profilbeskrivningen lyder: "tjej, 26, svealand, tallkotte". Kanske var det precis just det jag var hög på när jag skrev det - tallkotte. Jag menar, tallkotte?! Anywho, hög tid att uppdatera kanske. Men är waaay too slö för det just nu. Mennnnn, för att återkomma till ämnet så satt jag alltså och funderade på allt mellan himmel och jord, och under denna fantastiska profilbeskrivning på Insta så såg jag den; länken till min long lost blogg. Då kom jag fram till att jag är i ett sådant skede i mitt liv då jag tror att det skulle vara bra för mig att blogga, och blev rentav dundersugen. Imorgon lär det säkerligen låta helt annorlunda, men varför inte testa. Ett inlägg liksom. Det är alltid något.

 

So, here we go. Oj, nu fes jag också. Hoppas Per inte hörde, den blev högre än jag hade räknat med.

 

Jag har kommit in i julstämningen till, tja, jag skulle nog kunna säga ganska säkert att den ligger på 96% just nu. Och innan tisdag så bör det vara uppe på 100%. Jag och Per ska ha vårat eget firande här hemma på morgonkvisten, bara han och jag. Vi ska äta risgrynsgröt och skinkmacka till frukost. Om Per har varit riktigt snäll så kanske han t o m får smaka senapen som jag själv tillagade idag, from scratch. Ja, ni hörde rätt. Nu är det fritt fram att dö av chock. Efter frukosten så ska vi öppna paketen som ligger under granen, och sen ska vi bara ta det väldigt lugnt och ha en mysdag fram till kl.16 då vi ska infinna oss hos Pers far med resten av hans familj och deras respektive. Det blir Ubbe, Per, jag, Lars, Lovisa, Anna och Emil. Vet inte om Pers farbror också kommer närvara. Han var i alla fall med förra året. Det återstår att se, så att säga. Juldagen firas hos min pappa, med hans fru och mina stora småbröder. Kan meddela att Calle, 16 år, numera är ett huvud längre än mig och Oscar, 15 år idag (GRATTIS BRUSCH!), är minst 5 cm längre än mig. Och båda har typ strl 46 i skor. Annandagen firas hos farmor och farfar tillsammans med pappa, fru och småbröder. Det är våran jul, kort och gott. Känner jag Per rätt så lär det nog bli några krogrundor där emellan också.

 

Något annat jag ser fram emot så jag håller på att spricka är nyår. Det firas likadant som förra året, på Takthöjden hos Johan och Carin! Det ska bli så galet spännande vad dom har kokat ihop för fantastiskt i år. Förra året blir svårt att slå men jag tvekar inte en sekund att dom kommer att toppa det. Dom är HELT fantastiska! Är så enormt tacksam att jag träffade Per så jag även fick möjligheten att lära känna dessa två underbara människor + många, många fler. Har fått så många nya, helt suveräna vänner på köpet sen jag träffade Per. Ord kan inte ens beskriva precis hur tacksam jag är.

 

Mycket har hänt sen sist, och förhoppningsvis så håller jag en regelbunden uppdatering här nu på vad som förssiggår i mitt liv. Jag lovar inget, som vanligt, men jag ska försöka. För hundrafyrtioelfte gången i ordningen. Nu måste jag sova, jag ska tillbaks ut till farmor och farfar imorgon och hjälpa dom med diverse sysslor. Så jag bör vara på alerten! Man vet aldrig vad farfarsgubben hittar på för hyss.

 

Nattinatt!