wzup y'all? det här är kämpigt, jag har verkligen ALDRIG tid att skriva. förutom idag då. sov så sjukt länge, var tvungen att kolla vilket datum det var när jag vaknade. man vet ju aldrig om man skulle få för sig att sova i en vecka, inget man kan styra över liksom. 

sitter och är allmänt pepp inför den kommande flytten. funderar skarpt på att plocka fram några kartonger och börja packa lite smått redan nu. ska bli så skönt att flytta från det här rökstinkande lodishuset. det enda jag kommer sakna är tapeten vid min säng och bakgården med grillstaden, resten kan ta sig. sen lär det ju bli en rätt stor kontrast att flytta från en 1:a till en 3:a på 84 kvadrat med 3 meter i takhöjd. jag kommer känna mig ganska liten, och jag har inte direkt möbler att fylla upp med, men det är det vi har Ikea och Underbara Hem till. :) sooo excited, jag har fått inredningsfeber!

sitter och njuter av det fina vädret, lite blåsigt men annars braaa. det är förvånadsvärt vackert ute med tanke på att jorden faktiskt ska gå under idag, tycker ni inte? jorden slår väl på stort vädermässigt för att sen gå ut med en big bang! antar att det är så det kommer gå till med tanke på att det var så det började. or at least, that's what I've heard. det är ju den där gubben med skägget som är igång och snackar igen. man vet ju aldrig, denna gången kanske han har rätt. femte gången gillt, eller hur var det? vi får väl se helt enkelt.

veckan har varit jobbig, har jobbat bög-passen 9:00-18:15 igen. och än är det inte över! jag måste verkligen passa på att njuta arslet av mig den här helgen för på måndag påbörjar jag min 8-dagars arbetsvecka. måndag till måndag, även där 9:00-18:15. jag har en svag aning om att jag kommer vara mör nästa tisdag, men jag ska kötta på tills dess. men sen är jag ledig 31 maj - 5 juni. välförtjänt! but wait, it gets better: 6 juni - 4 juli = semesteeeeer! god damn I will be happy. 
efter att ha avslutat den jobbiga jobbveckan så var det bio som stod på schemat. Pirates of the Caribbean - On Stranger Tides. som jag har längtat efter den filmen! har varit helt upphetsad sen jag fick höra att det skulle komma en fyra, hela dagen igår pirrade det i magen. så uppspelt var jag. tråkigt bara att den var dålig. eller aa, dålig är väl en sanning med modifikation, men jag var helt klart besviken efteråt. den var ju kul och så, precis som dom andra, humor är inget dom missar att få med och Johnny Depp gestaltar som alltid en brilliant och genial Jack Sparrow. men man satt liksom och väntade på att nåt skulle hända hela tiden. spänningen var inte ens i närheten av dom andra filmerna, och alla vet ju att jag fullkomligt ÄLSKAR dom filmerna! så det är jättetråkigt att behöva säga att den fjärde Pirates-filmen bara får 2 av 5 odödliga apor. men den var kul, man fick sig en hel del skratt! and FYI, SF's 3D-glasögon är bastanta och enormt tunga - ta med nässkydd.



och med detta tror jag att jag avrundar detta inlägg och kanske, om ni har tur (eller otur), så återkommer jag ikväll. beror på vad jag får för mig att göra denna vackra lördag. oh wait, jag glömde. jorden ska ju gå under! vi håller det lite öppet med det där kvällsbloggandet. om ni inte hör av mig ikväll så vet ni varför. 

tjaaa'rå!

ibland händer det saker som tycks få tiden att stanna. man tar så mycket för givet! även de mest inövade av rutiner kan gå fel. livet är oförutsägbart, så är det ju. man vet aldrig vad som väntar runt nästa hörn. folk säger alltid "det kommer gå bra!". ja, och visst går det bra ibland, men långt ifrån alltid. man kan aldrig veta! och om man hela tiden tänker att saker och ting ska gå bra så blir det ju så jävla mycket jobbigare de gångerna då det faktiskt skiter sig. ibland måste man vara realistisk och inse att vissa saker inte går att styra över och att det inte alltid går som man förväntar sig. man kan öva flera timmar om dagen, varje dag i åratal inför någonting, men det är ändå ingen garanti för att det ska lyckas. 

ett exempel på detta är mammas operation. läkarna genomför den typen av operation flera gånger om dagen och de går in i operationssalen orädda och har full koll på läget och förväntar sig att det kommer gå bra. men så sker det där oväntade, det som aldrig hänt tidigare och som komplicerar och får läkarna att stå handfallna och inte vet vad de ska göra. då ska man vara oerhört tacksam för att det finns sådana ställen som Akademiska sjukhuset i Uppsala. tack vare detta stora sjukhus och alla specialister som finns där så kunde de rädda min mamma. 

jag gick in med inställningen att allt skulle gå bra. trots detta så var jag otroligt nervös och hade svårt att slappna av och fokusera på något annat. när jag sen blev uppringd av kirurgen som hade opererat mamma och han förklarade hur allvarligt det var så var det som om jag dog inombords. det kändes som att mitt hjärta stannade. det svartnade för ögonen och allt blev tyst. bullret från trafiken och rösterna runt omkring mig bara försvann, och jag såg även mig själv försvinna för ett ögonblick. jag höll andan och bad till vem det nu är som sitter där uppe. jag bad, om och om igen, att någon skulle rädda min mamma. och någon var det som hörde mig. det är svårt, man vet inte riktigt vad man ska tro. när läkarna inte ser något hopp och tror att det är över men mamma ändå tar sig igenom det, då kan man inte hjälpa att undra vilka krafter det var som spelade in den dagen. när kirurgen sen kommer in på sin lediga dag, sätter sig ner, tar mammas hand och börjar gråta, det är då man förstår hur allvarligt det var och hur otroligt det faktiskt är att hon lever. 

ta inte eran mamma förgivet! och ingenting annat heller för den delen.