nu har jag verkligen tappat greppet.
men vet ni vad? det är okej. för jag gör något åt det.

som sagt, det är inte lätt när det är svårt. och det är verkligen inte lätt när allt svårt kommer på en och samma gång och man måste tampas med allt samtidigt. det är då man verkligen ser vad man går för. det är då det gäller. det skulle vara så lätt att bara ge upp, bara låta mig själv tappa kontrollen och sen leva med det. men det är inte jag. inte längre.
skillnaden nu mot då är att jag tycker för mycket om mig själv nu för att låta mig må så dåligt igen. jag har lyckats en gång och nog fan ska jag göra det igen. jag började igår, och nu är det tamejfan inget annat än hårdhandskarna som gäller. ingenting mindre än nöjd är acceptabelt. senast blev jag nöjd, den här gången ska jag bli mer än nöjd. jag vet att jag klarar det. vad jag däremot tvekar på är om jag kan komma dit och verkligen stanna där. det är där jag börjar tvivla på mig själv. det är så lätt att slöa till när man väl är framme, men nu har jag gett mig själv ett löfte, vilket inte är ofta jag gör. det löftet tänker jag hålla. inget trams, detta ska bli av.
_________________________________________________________________________

det där kändes mest som ett pepp-talk till mig själv, vilket kanske var tanken. men Ni vet även vad jag menar, och det är Ni som har gjort mig så stark. nu mer än någonsin inser jag vad vänner är värda. jag har även fått upp ögonen för vilka som verkligen ÄR mina vänner. inte dom som utger sig för att vara det men inte gör det minsta för att bevisa det. inte heller dom som låtsas vara det framför mina ögon men som jag vet är något helt annat när jag inte ser. bara dom som ÄR det, det är Dom som räknas. 

nu är det dags. det här kommer att gå bra.
TAGGA!