not so hot kanske, men förbannat jävla kul. 

jag har alltid sagt att jag är skadad sen skoltiden när det gäller rollspel/improvisation. för er som inte vet det så gick jag ju då estet-linjen med inriktning teater på gymnasiet, och där ingick en hel del av dessa övningar. en gnutta för många, om ni frågar mig. när man dessutom gick i en väldigt...udda klass med helt galna människor så var det inte det lättaste.
idag stod i alla fall rollspel på schemat och direkt jag fick veta det så vred det sig i magen på mig. som tur var så var det ju inte så som jag minns det då man fick gå upp på golvet själv och inför resten av klassen bara agera, eller rättare sagt improvisera, bara greppa nåt ur luften och agera efter vad man kom på. det må låta enkelt för vissa men jag kan lova er att när man står där med ca 20 pers sittandes i en sluten ring runtom en och du bara ska komma på nånting att göra så står det still. man blir verkligen helt tom. och då menar jag inte lite idé-torka typ av tom utan efterbliven, lobotomi-opererad, "har inte alla chips i påsen" typ av tom. total black-out.

idag körde vi i grupper och låtsades vara observatör, kommunikatör och kund. observatören skulle såklart sitta och observera kommunikatören och kunden i deras samtal och sätt att samtala. den som skulle vara kund fick i hemlighet en uppgift om vilken typ av kund den skulle spela (aggressiv, förtvivlad, stressad etc.) och vad den skulle säga/göra. den som sen skulle vara kommunikatör skulle bara försöka hantera denna kund på bästa sätt. jag som kund skulle vara väldigt upprörd, tårar hade varit ett stort +. jag gick dock inte in fullt så hårt, men nästan. jag började mala på och gav kommunikatören (Emil) ett mer än krångligt ärende som han skulle försöka lösa.

(får inte skriva vad som helst om jobbet så kan inte skriva allt)
konversationen löd nåt i stil med följade: 

Emil - *hälsningsfras*
jag - jag måste få hjälp! jag kan inte ringa! 
Emil - jag ska se vad vi kan göra. vad har du för personnr? 
jag - *uppger påhittat personnr* 
Emil - och vem står abonnemanget på? 
jag - det gör jag. 
Emil - och hur var ditt namn? 
jag - *uppger påhittat namn*, du måste hjälpa mig! jag är hjälplös, jag måste ringa! 
Emil - jag ser här att ditt konto är avstängt pga ej betald faktura. 
jag - va?! vadå?! vad är det som inte är betalt?! 
Emil - *berättar mer specifierat var problemet ligger* 
jag - men jag förstår inte?! vad ska jag göra?! hjälp mig, jag måste ringa! 
Emil - jag kan tyvärr inte göra nåt förrän du har betalt avgifterna. 
jag - men jag kan inte! vad ska jag göra?! 
Emil - det du kan göra är att faxa. 
jag - vadå faxa?! jag har ingen tillgång till fax! 
Emil - okej, då kan du vända dig till närmaste postkontor och posta det till oss. 
jag - men det går inte! jag bor 5 mil från närmaste postkontor! 
Emil - du har ingen möjlighet att ta dig dit? du har ingen bil? 
jag - nej, min man har jour och han har bilen. det är fem mil till närmaste postkontor! 
Emil - ehm, okej...du kan inte gå dit? 

efter det brast jag och även dom andra ut i gapskratt. Emil greps av panik och bad alltså kunden att gå 5 mil. hade detta varit på riktigt så hade det nog inte varit så populärt. det var ett av många skrattfyllda tillfällen idag. sammanfattningsvis grymt kul dag! 

nu är det helg vilket känns helt underbart! jag ska ta och slänga i mig lite mat och sen dra hem till Martin. han ska installera Windows 7 på min laptop. fuckin' awesome! äntligen slippa detta sega jävla Vista. det är skit! senare kanske det blir myskväll hos Sara. det återstår att se hur kvällen slutar, man vet aldrig!

kanske återkommer, vem vet. ;) 
signar ut! 
xoxo, Alex.