Idag har det inte blivit mycket effektiv tid. Igår var det kära Annis födelsedag så vi festade till det riktigt ordentligt! Med "vi" så syftar jag på de grymmaste brudarna i världen; Annis, Martina, Johanna och jag. Stackarna Werre och Jessica skulle ha varit med men de gick och drog på sig diverse sjukdomar i tid till festen så de fick stanna hemma istället. Tråkigt men kanske välbehövligt! Vi andra började i alla fall med middag och drinkar hemma hos födelsedagsbarnet och avslutade med hela TVÅ krogrundor. Det är inte varje dag det händer! Vi börjar ju bli lite till åren. ;) Vi hade bestämt att vi skulle ge Håpe's en chans, så vi gick dit. TABBE! Dj:en var lika kass som alltid och av någon anledning hade jag svårt att slappna av och släppa loss. Nej, Håpe's är inget för mig och det verkade som att samtliga brudar höll med om att det var dåligt. Så vi drog vidare till Villa som trots 90-talskvällen levererade över förväntan. Allt som allt ändå en grymt kul kväll! Det blev rätt blött. Jag har ju en tendens att ta med mig för mycket spritsorter, bara för att ha fler valmöjligheter. BIG NO-NO! Det är alltid bäst att hålla sig till en och samma. Ändå så har jag inte känt av baksmällan idag, men jag har en karl som tycks ha fått sin beskärda del. Jag inledde dagen med att hämta bilen som jag parkerade hos Per's pappa igår. Därefter kurrade magen så det fick bli bakismat på Gyllene Måsen (McDonald's för vanliga dödliga). Efter detta så har vi inte gjort ett skvatt. Eller jo fan, nu ljuger jag ju er för bövelen rakt upp i trynet. Jag blev faktiskt rastlös där ett tag så jag tog tag i att rensa min garderob, lägga allt i ordning, sortera mina smycken och fixa och dona. Och jag höll nog på i åtminstonde 2 timmar, så en liten klapp på axeln ska jag nog allt ha! Nu är det åter igen sängläge för både mig och mannen. SÅ SKÖNT! Mer än så tänker jag faktiskt inte bjussa på idag. Jag ville mest visa att jag lever och att jag inte har gett upp hoppet om nystart ännu. Nåja, myyysdags!

Nu ska jag ge mig på det här med bloggande igen...är det tänkt. Jag tänker i alla fall göra ett försök till att damma av och väcka denna stackars nergångna blogg till liv igen.

Som de flesta av er redan vet så har jag haft ett minst sagt turbulent år. Ett flertal år egentligen, om man ska vara exakt, men 2012 var det året då allt ställdes på sin spets och jag verkligen fick visa vad jag går för som människa.  Huvudsakligen gick mitt år ut på att vårda min mamma som i oktober 2012, efter en lång kamp och tappert kämpande, förlorade kampen mot cancer. Som alla säkert kan förstå så kräver det en hel del av en och det är inte helt otroligt att man bryts ner en aning som människa när man tvingas genomlida en sådan händelse. Jag har alltid sett mig själv som en psykiskt stark och motståndskraftig person och jag har alltid fått höra det från andra, men idag är det någon helt annan jag möter i spegeln varje dag. Det är svårt att förklara. Jag vet inte vart jag har mig själv i dagsläget, och när jag får reda på det får tiden utvisa. Jag har påbörjat min resa och mitt projekt att bygga upp mig själv på nytt. En slags renovering/sanering skulle man väl kunna säga. Rensa bort all skit och fräscha upp...typ. Smärta och saknad är numera min vardag och det är något som jag jobbar på, men det är inte lätt att lära sig leva utan en person som har funnits där hela livet och som skulle ha funnits där i många, många år till. Jag tvekar på att jag någonsin kommer vänja mig vid att leva utan min mamma, men leva vidare kommer jag, för att jag måste. Men vänja mig, nej. Allt sitter så djupt. Känslor, vanor, allt. Varje gång någon berättar något spännande så tänker jag än idag att "Åh, jag måste ringa mamma och berätta!". Men så kommer det över mig, den där hjälplösa känslan och insikten att det där numret som ännu ligger kvar i mobilen under "Mamma" inte längre leder någonvart. Ingen kommer någonsin att svara där igen. Det är en obeskrivlig känsla egentligen. Rent av obegripligt för någon som inte själv har upplevt något liknande. Det är för fan till och med obegripligt för mig, och jag sitter ändå i skiten och är fullt medveten om det. Ni får ursäkta om det blir ett väldigt ältande här på bloggen, i alla fall till en början, men det lär nog bli en del ventilering för min del här. Det får fungera lite som terapi. Som tur är har ni valmöjligheten att låta bli att läsa om det blir för jobbigt att läsa. 

Nu har ni i alla fall fått ett hum om varför jag har varit frånvarande och vad jag planerar att använda bloggen till. Den är till för mina tankar, men ni kommer även få se en hel del annat också så klart. Jag som alla andra har bra och dåliga dagar och ni kommer få höra om båda delar. Något bra som det har blivit en hel del av den senaste tiden är shopping. Jag har varit på en efterlängtad shoppingresa till Stockholm med en av mina allra bästaste vänner och kom hem med en hejdundrans massa fynd! Sen har vi ju faktiskt butiker här hemma också, och även i Västerås dit jag åker ganska ofta. Senast i helgen faktiskt. Här nedan så kan ni få se några av fynden.